Det Japanska Köttfärsträdet står i blom.
Långt, långt, långt från centrum i en otroligt, förvånansvärt gråbrun stadsdel planterar jag en trädgård.
Det ska bli vackert. Höga, stolta blommor som vajar för vinden. Det är Elins idé. Det är hennes gråbruna förort.

Hacka, spade, kratta.
Kratta kratta. Gräva gräva.
Maskarna får akta på sig. Här kommer vi!
Jag bygger ett staket. Gamla pinnar bildar en fin liten krans kring kvadratmetern jord vi gräver upp.
Vi sätter en skylt vid vårt nyplanterade lilla fyrkant: "TRÄDGÅRD".
Här ska det snart växa. Här ska det grå förmultna och nytt, fint ska skuta upp ur jorden.

Några timmar senare är allt borta.
Nedtrampat. Sönderrivet.

Då undrar man vad som är meningen med livet.

Men men.
Vi börjar om.
Imorgon har vi köpt nya frön och nya pinnar sätts på plats.
En får va envis!

Och jag vädjar till dig; du som trampar.
-Snälla, snälla, snälla. Trampa inte på mitt trädgårdsland.
Dina fötter får vandra hur dom vill
men inte över mitt trädgårdsland
Och du får mer än gärna hjälpa till
med mitt trädgårdsland.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar