Tunga dagar och lätta. Vackra mornar och regniga.
Hösten är försteningens tid.
Den långsamma, smygande, luriga tiden.
Den som ligger bakom en buske och skrämmer en
genom att hoppa fram.
Här är jag! Nu blev du rädd va?
Inte rädd och inte överraskad
men överrumplad
besegrad.
Förstenad.
Och ändå kommer dagar med klarblå himmel
och blodröda träd med grenar
som ger skydd mot eftermidagens kalla
regn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar